1 En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull. (7:2) HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig,
2 (7:3) så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ och rycka bort henne utan räddning.
3 (7:4) HERRE, min Gud, har jag gjort sådant, och är orätt i mina händer,
4 (7:5) har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig eller plundrat den som var min ovän utan sak,
5 (7:6) så förfölje fienden min själ och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lägge min ära i stoftet. Sela.
6 (7:7) Stå upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovänners raseri och vakna upp till min hjälp, du som har påbjudit dom.
7 (7:8) Må folkens församling omgiva dig, och må du över den vända åter till höjden.
8 (7:9) HERREN håller dom över folken; skaffa mig rätt, HERRE, efter min rättfärdighet och ostrafflighet.
9 (7:10) Låt de ogudaktigas ondska få en ände, men håll den rättfärdige vid makt; ty du, som prövar hjärtan och njurar, är en rättfärdig Gud.
10 (7:11) Min sköld är i Guds hand; han frälsar de rättsinniga.
11 (7:12) Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas.
12 (7:13) Om någon icke vill omvända sig, så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo;
13 (7:14) och han riktar mot honom dödande skott, sina pilar gör han brinnande.
14 (7:15) Se, denne är i födsloarbete med fördärv, han går havande med olycka, men han föder ett intet.
15 (7:16) Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav som han gräver.
16 (7:17) Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud, och över hans hjässa kommer hans ondska.
17 (7:18) Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn.
