1 En psalm, en sång av David, vid templets invigning. (30:2) Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.
2 (30:3) HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.
3 (30:4) HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.
4 (30:5) Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.
5 (30:6) Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.
6 (30:7) Jag sade, när det gick mig väl: "Jag skall aldrig vackla."
7 (30:8) HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.
8 (30:9) Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:
9 (30:10) "Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?
10 (30:11) Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare."
11 (30:12) Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.
12 (30:13) Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.
