1 För sångmästaren; en sång av David, (52:2) när edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: "David har gått in i Ahimeleks hus." (52:3) Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare? Guds nåd varar ju beständigt.
2 (52:4) Din tunga far efter fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du arglistige.
3 (52:5) Du älskar ont mer än gott, lögn mer än att tala vad rätt är. Sela.
4 (52:6) Ja, du älskar allt fördärvligt tal, du falska tunga.
5 (52:7) Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. Sela.
6 (52:8) Och de rättfärdiga skola se det och frukta, de skola le åt honom:
7 (52:9) "Se där är den man som icke gjorde Gud till sitt värn, utan förlitade sig på sin stora rikedom, trotsig i sin lystnad!"
8 (52:10) Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus; jag förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen.
9 (52:11) Jag skall evinnerligen tacka dig för att du har gjort det; och inför dina fromma skall jag förbida ditt namn, ty det är gott.
