1 En psalm av David, när han var i Juda öken. (63:2) Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.
2 (63:3) Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.
3 (63:4) Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.
4 (63:5) Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.
5 (63:6) Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,
6 (63:7) när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.
7 (63:8) Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.
8 (63:9) Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.
9 (63:10) Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.
10 (63:11) De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.
11 (63:12) Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.
