1 För sångmästaren; en psalm av David. (19:2) Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk;
2 (19:3) den ena dagen talar därom till den andra, och den ena natten kungör det för den andra;
3 (19:4) det är ej ett tal eller språk vars ljud icke höres.
4 (19:5) De sträcka sig ut över hela jorden, och deras ord gå till världens ändar. Åt solen har han gjort en hydda i dem;
5 (19:6) och den är såsom en brudgum som går ut ur sin kammare, den fröjdar sig, såsom en hjälte, att löpa sin bana.
6 (19:7) Vid himmelens ända är det den går upp, och dess omlopp når intill himmelens gränser, och intet är skylt för dess hetta.
7 (19:8) HERRENS lag är utan brist och vederkvicker själen; HERRENS vittnesbörd är fast och gör den enfaldige vis.
8 (19:9) HERRENS befallningar äro rätta och giva glädje åt hjärtat; HERRENS bud är klart och upplyser ögonen.
9 (19:10) HERRENS fruktan är ren och består evinnerligen; HERRENS rätter äro sanning, allasammans rättfärdiga.
10 (19:11) De äro dyrbarare än guld, ja, än fint guld i mängd; de äro sötare än honung, ja, än renaste honung.
11 (19:12) Av dem hämtar ock din tjänare varning; den som håller dem har stor lön.
12 (19:13) Vem märker själv huru ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister.
13 (19:14) Bevara ock din tjänare för fräcka människor; låt dem icke få makt med mig, så bliver jag ostrafflig och varder fri ifrån svår överträdelse.
14 (19:15) Låt min muns tal täckas dig och mitt hjärtas tankar, HERRE, min klippa och min förlossare.
