1 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David. (55:2) Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.
2 (55:3) Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,
3 (55:4) vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.
4 (55:5) Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.
5 (55:6) Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.
6 (55:7) Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
7 (55:8) Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. Sela.
8 (55:9) Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.
9 (55:10) Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.
10 (55:11) Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;
11 (55:12) ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.
12 (55:13) Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.
13 (55:14) Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,
14 (55:15) du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.
15 (55:16) Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan.
16 (55:17) Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.
17 (55:18) Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.
18 (55:19) Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.
19 (55:20) Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. Sela. Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.
20 (55:21) Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.
21 (55:22) Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.
22 (55:23) Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.
23 (55:24) Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.
