1  [Efter en parallellhandling i kapitel 7 återgår nu berättelsen till de sju sigillen. Det sjunde och sista sigillet ska nu öppnas. Det är först när det sista sigillet bryts som bokrullen kan öppnas.]

När Lammet [den uppståndne Jesus] bröt det sjunde [sista] sigillet, blev det tyst [stilla, alla bävade] i himlen i omkring en halvtimme.

[Tystnaden markerar att något stort är på väg att hända. Det står i kontrast till den höga volym som beskrivits i föregående kapitel, se Upp 7:10-12. Hela himlen med alla änglar inväntar nu Guds dom över synden och ondskan. Sången som pågått kring tronen dag och natt, se Upp 4:8, stillas för en stund och det verkar som om alla håller andan inför vad som ska ske. Ingen specifik dom nämns när det sjunde sigillet öppnas, i stället fortsätter berättelsen med de sju basunerna på en gång. Det är troligt att det sjunde sigillet består av och också innehåller de sju basunerna.]

2 Jag såg de sju änglarna som står inför Gud, och åt dem gavs sju basuner (militärtrumpeter).

[Basunen som användes i militärt syfte, för tankarna på hur Gud träder in i historien med både dom och seger. När israeliterna intog Jeriko bar sju präster sju basuner och de tågade sju varv runt staden, se Jos 6:1-4. Basunen användes också för att varna inför en kommande fara. Guds dom är nära förestående. Målet är omvändelse, se Upp 9:21.

Nu introduceras sju änglar som står inför Gud. En av dem kan vara Gabriel. När han blir sänd till jorden för att förmedla budskapet att Sakarias ska bli far till Johannes Döparen säger han: ”Jag är Gabriel. Jag står inför Gud”, se Luk 1:19. I de apokryfiska böckerna Tobit och Enok nämns sju ärkeänglar: Uriel, Rafael, Raguel, Mikael, Sarakael, Gabriel, Remiel. Eftersom talet sju ofta förekommer som en symbol för fulländning och fullkomlighet kan de sju änglarna symbolisera alla Guds änglar.]

3 En annan ängel [Heb 1:14] kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld. Åt honom gavs mycket rökelse att lägga tillsammans med alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen. [Samma beskrivning som i Upp 5:8. Böner beskrivs som rökelse, se Ps 141:2.] 4 Och röken från rökelsen steg från ängelns hand tillsammans med de heligas böner upp inför Gud [i hans närvaro]. 5 Ängeln tog rökelsekaret, fyllde det med elden från altaret och kastade ner det på jorden, och det blev åska, dån och blixtar och jorden skakade.

6 De sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem.

[Efter det sjätte sigillet hölls jordens vindar tillbaka, se Upp 7:1. Nu när Gudsfolket blivit märkta med Guds sigill i pannan fortsätter serien med basunstötarna. De första fyra är ”naturliga” i det att de påverkar jorden, haven, sötvattnet och himlakropparna. De tre sista drabbar mänskligheten mer direkt.

Det finns en parallell till skapelsen i Första Moseboken. Då skapades himlar, hav och jord. Nu upplöses skapelsen. Intressant är att det sker i omvänd ordning. Först påverkas en tredjedel av jordens växtlighet, sedan haven och sötvattnen och sist himlarna:

Basun 1 – 1/3 av växtligheten brinner upp, se Upp 8:7; 1 Mos 1:29.

Basun 2 & 3 – 1/3 av haven och floderna påverkas, se Upp 8:8-11; 1 Mos 1:20.

Basun 4 – 1/3 av himlakropparna förmörkas, se Upp 8:12; 1 Mos 1:14-15.

Samma motsatta mönster till skapelsen återfinns även i de sju vredesskålarna:

Vredesskål 1 – bölder på människor, se Upp 16:2; 1 Mos 1:27.

Vredesskål 2 & 3 – hav och sötvatten till blod, se Upp 16:3-4; 1 Mos 1:20.

Vredesskål 4 – solen sveder, se Upp 16:8; 1 Mos 1:14.]

7 Den första ängeln [av de sju] blåste i sin basun.

Då kom hagel och eld, blandat med blod, och kastades ner på jorden.

En tredjedel av jorden brann upp,

en tredjedel av träden (fruktträden) brann upp,

och allt grönt gräs brann upp.

[Hagel och eld motsvarar den sjunde plågan mot Egypten, se 2 Mos 9:13-35. Profeten Joel talar om ”blod och eld” i de sista dagarna, se Joel 2:30-31. Den första domen påverkar vegetationen och rubbar balansen i naturen, vilket i sin tur påverkar livsmedelsförsörjningen.]

8 Den andra ängeln blåste i sin basun.

Då var det som om ett stort brinnande berg kastades i havet. [Det är något som liknar ett berg, kanske refererar det till ett vulkanutbrott eller en meteor som i sitt släptåg har giftiga gaser. Andra förslag är att det är ett symboliskt uttryck för miljöförstöringen i havet eller en atombomb. Världshaven täcker två tredjedelar av jordens yta. Babylon liknas vid ett berg, se Upp 18:21; Jer 51:25.]

En tredjedel av havet förvandlades till blod,

9 en tredjedel av allt liv i havet dog,

och en tredjedel av alla fartyg gick under.

[Vattnet som förvandlas till blod liknar den första plågan mot Egypten, se 2 Mos 7:14-21.]

10 Den tredje ängeln blåste i sin basun.

Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla

11 Stjärnans namn är Malört (grekiska ”apsinthos”).

[Malört är en växt med en grönaktig bitter olja. Den är ofta en symbol på sorg, se Ords 5:5; Jer 9:15.]

En tredjedel av vattnen förvandlades till malört,

[På samma sätt som med den andra basunen finns det likheter med den första plågan i Egypten som förstörde dricksvattnet. Det finns även likheter med ökenvandringen där vattnet blev bittert i Mara, se 2 Mos 15:23-25.]

12 Den fjärde ängeln blåste i sin basun.

Då träffades en tredjedel av solen

så att en tredjedel av dem förmörkades

[Att solen förmörkas liknar den nionde plågan då Egypten drabbas av tre dagars mörker, se 2 Mos 10:21-23.]

13  [En varning ges nu att de tre sista basunstötarna kommer att få ännu större konsekvenser för jordens invånare än de fyra första.]

Och jag såg, och hörde en örn som flög uppe på himlen och ropade med stark röst:

”Ve (uttryck för intensiv förtvivlan),

ve (uttryck för intensiv förtvivlan),

ve (uttryck för intensiv förtvivlan)

[De tre veropen beskriver de tre avslutande basunstötarna: Första veropet – 5:e basunen, Upp 9:1-12 Andra veropet – 6:e basunen, Upp 9:13-21 Tredje veropet – 7:e basunen, Upp 11:14-13:18.

Detta är den andra av tre örnar som nämns i Uppenbarelseboken. En av de fyra varelserna kring tronen liknade en örn, se Upp 4:7-8. Varelsernas trefaldiga ”helig, helig, helig” står i kontrast till de trefaldiga veropen här. Den tredje och sista referensen till en örn är i Upp 12:14 där den ger beskydd.]