1  [Hittills har Johannes sett allt i den andra synen, som startade i kapitel 4, från himlen. Perspektivet verkar nu skifta från himlen till jorden. Johannes blir även personligt involverad i synen när han får äta bokrullen.]

Sedan såg jag en annan väldig (mäktig, stark) ängel (budbärare) komma ner från himlen. [Detta är en annan ängel än den som ställde frågan vem som kunde öppna bokrullen med de sju sigillen, se Upp 5:2].

Ängeln (budbäraren) var klädd (svept) i ett moln [som ofta beskriver Guds närvaro, se 2 Mos 16:10; Luk 9:34],

Hans ansikte var som solen [liknar beskrivningen av Jesus i Upp 1:16]

2 I [vänstra] handen hade han en liten bokrulle som var öppnad.

[Johannes konstruerar ett nytt grekiskt ord ”biblaridion”, ”liten bokrulle”. Ordet används bara här och i vers 9-10. Kanske för att särskilja denna bokrulle från den förseglade bokrullen, grekiska ”biblion”, som Lammet tog ur Guds högra hand, se Upp 5:7. Den förseglade bokrullen i kapitel 4-5 skildrade hela den framtida historien. Här kan det vara en bokrulle som symboliserar slutfasen, vilket placeringen mellan den sjätte och sjunde basunen kan indikera. Ängeln håller bokrullen i sin vänstra hand eftersom han senare lyfter upp den högra mot himlen, se vers 5. Rullen verkar innehålla den skrivna ordern för det uppdrag ängeln är på väg att fullborda på jorden. Att den är öppnad beskriver att tiden för Guds slutgiltiga dom är inne, se vers 6. Boken är liten i förhållande till den väldige ängelns hand, men även för Johannes var den inte större än att han senare kunde ”äta upp” den.]

Ängeln satte sin högra fot på havet

[beskriver både den enorma storleken på ängeln, men också hans auktoritet över hela jorden]

3 och ropade med stark röst

[Alla änglar är mäktiga och starka, se Ps 103:20. Somliga har större kraft och auktoritet än andra. Denna ängel, och den som Johannes tidigare sett i Upp 5:2, benämns som mäktig och stark och har påfallande likheter med beskrivningarna av den uppståndne Jesus som skildras i inledningen, se Upp 1:7, 15, 16. Det kan vara Jesus som uppenbarar sig som en ängel och budbärare, vilket har skett många gånger i GT, dock inte i NT. I så fall är den lilla bokrullen identisk med den tidigare förseglade rullen, se Upp 5:1. Ängelns position på både hav och land visar på fullständigt ägarskap över hela jorden. Budskapet berör hela jorden. Snart kommer Antikrist under en kort tid att regera, men innan det sker ska Guds Son göra anspråk på jorden, se Ps 2:6-9. Satan ryter som ett lejon för att skrämma, se 1 Pet 5:8. Lejonet av Juda ryter för att kungöra sin seger, se Ps 95:3-5; Jes 40:12-17.]

När han hade ropat,

4 När de sju åskorna hade talat skulle jag just skriva [ner vad de sagt, på Jesu uppmaning Upp 1:19], men jag hörde en röst från himlen: ”Försegla det som de sju åskorna har sagt och skriv inte ner det.”

[Uppenbarelsebokens huvudsakliga uppgift är inte att dölja Guds syften, utan att uppenbara dem, se Upp 22:10. Vad ”de sju åskorna” sade är den enda delen i denna bok som är dold. Guds röst liknas ofta vid åska, se Ps 29; Job 26:14; Joh 12:28-29, och sju står ofta för något fulländat och fullkomligt. I Upp 4:5 står det att det kom ”åska från tronen”, vilket också indikerar att det är Guds röst som Johannes hörde. Åska är ofta förknippad med dom, se 1 Sam 2:10; Upp 8:5; 11:19; 16:18. Troligtvis talar denna röst om Guds fullständiga och slutgiltiga dom över jorden. Det är dock meningslöst att spekulera kring vad som sades, se 5 Mos 29:29.]

5 Ängeln som jag såg stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen 6 och svor vid honom

”Ingen mer fördröjning (väntan är över, tidsfristen är ute).

[Nu finns ingen återvändo, den sista delen i Guds plan sätts i verket, se 2 Pet 3:9. Här används ordet ”chronos” för tid. Ordagrant står det ”ingen mer tid”. Det kan dock inte betyda att tiden skulle upphöra för att gå in i en ”tidlös evighet”. Uppenbarelseboken talar om mätbar tid både på jorden och i himlens värld, se Upp 8:1; 10:7; 12:1.]

7 Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han ska börja blåsa i sin basun [se Upp 11:15], då är Guds mysterium (hemlighet) fullbordat, så som han har förkunnat i det evangelium som han har gett sina tjänare, profeterna.”

[Frasen ”Guds hemlighet” används av Paulus om den smorde Kungen, se Kol 2:2. Det profeterna i GT har sagt – att Messias en dag ska komma tillbaka och regera – är på väg att fullbordas. När den sjunde basunen ljuder i nästa kapitel, börjar de händelser som leder till Satans slutgiltiga besegrande. Se även Amos 3:7; 1 Pet 1:10-12.]

8 Rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: ”Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden.” 9 Jag gick då bort till [den stora] ängeln och bad honom ge mig den lilla bokrullen. Han svarade mig: ”Ta den och ät upp den! Den ska svida i din mage [ge halsbränna, eftersom budskapet handlar om Guds dom, se Hes 2:10] men vara söt som honung i din mun [eftersom det är Guds ord och också handlar om nåd och frälsning].”

[Att ”äta bokrullen” illustrerar hur Johannes måste bli ett med det profetiska budskapet på samma sätt som maten vi äter blir en del av oss och ger liv åt kroppen. Bibeln beskrivs ofta som bröd, se Matt 4:4; mjölk, se Heb 5:11-14; kött, se 1 Kor 3:2; honung, se Ps 119:103; 19:9-10. Hesekiel var med om en liknande upplevelse, Hes 2:8-3:3. Att bokrullen både svider i magen och smakar sött innebär att den talar både om dom och frälsning, se Ps 119:103; Jer 15:16; Hes 2:8-3:3.]

10 Jag tog bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade ätit den sved det i min mage. 11 Sedan sade han till mig: ”Du måste profetera på nytt om många folk och länder (folkslag) och språk och kungar.”