1  [Det normala sättet att ange tid i antiken var att utgå från kungars regeringsår. Vår västerländska tideräkning utvecklades först på 500–talet e.Kr., se Luk 2:2.]

Det var nu Caesar (kejsare) Tiberius femtonde regeringsår.

[Tiberius var romersk kejsare 14-37 e.Kr. Han utsågs dock till medregent till kejsar Augustus redan 11/12 e.Kr. Troligtvis räknar Lukas från 19 augusti 14 e.Kr. då Augustus dog, men det kan vara två till tre år tidigare eller från nästa nyår. Eftersom det finns flera olika kalendrar med olika nyår är det svårt att exakt säga vilket år detta motsvarar. Femton år in på Tiberius styre, då Johannes träder fram och strax därefter Jesus, bör vara omkring 28 e.Kr. plus eller minus något år.]

[Samtidig med kejsaren i Rom verkade följande lokala ledare:]

Pontius Pilatus var ståthållare i Judéen [regerade 26-36 e.Kr.],

Herodes [Antipas] var landsfurste (tetrark) i Galileen [son till Herodes den store, regerade 4 f.Kr.-39 e.Kr.],

hans broder Filippus var landsfurste (tetrark) i Ituréen och Trakonitis [son till Herodes den store, regerade norr om Galileen 4 f.Kr.-34 e.Kr.],

Lysanias var landsfurste (tetrark) i Abilene [Lite är känt om detta mindre område i norr kring staden Abilene, två mil nordväst om Damaskus.]

2 och Hannas och Kaifas var överstepräster [i templet i Jerusalem].

[Efter en detaljerad skildring av det romerska styret beskrivs nu det religiösa ledarskapet i Jerusalem. Hannas var överstepräst 6-15 e.Kr. Han avsattes av romarna och hans svärson Kaifas fick positionen 18-36 e.Kr. Även om Kaifas hade titeln, fortsatte dock Hannas att fungera som inofficiell överstepräst bland judarna, se Joh 18:13-24.]

Då kom Guds ord till Sakarias son Johannes [Döparen] i öknen. 3 Han gick runt i hela regionen vid Jordan [floden]. Där predikade han omvändelsedopet (ett yttre dop som bevis på ett förnyat tänkesätt och ett förändrat hjärta) som leder till syndernas förlåtelse (befrielse, avskrivning, också en medicinsk term för att en plåga släpper och man blir frisk).

[Det grekiska ordet för dop är ”baptizo” som betyder ”att doppa ned i”. Det är skillnad mellan Johannes omvändelsedop och troendedopet i Herren Jesu namn, se Apg 19:3. Johannes dop var förberedande och handlade om omvändelse från sin synd, inte nödvändigtvis bekännelse på Jesus som Herre. Troendedopet får sin fullständiga betydelse först efter Jesu uppståndelse, se Matt 28:19. I dopet identifierar sig den troende i Jesu död, begravning och återuppståndelse, se Rom 6:4-8. I dopet finns självklart också aspekten av omvändelse och sinnesändring, men också löftet om Hjälparen den helige Ande som ger kraften att leva det nya livet, se Apg 2:38; Matt 3:11.]

4 Det står ju skrivet i profeten Jesajas bok [Jes 40:3-5]:

”Rösten från en som ropar i öknen (ödemarken):

Förbered vägen för Herren,

5 Varje dal (ravin) ska fyllas,

Det som är krokigt (snedvridet) ska rätas,

6 Alla människor (allt kött) ska se (förstå)

[Ett av Lukasevangeliets särdrag är att det betonar hur frälsningen är till för alla människor. Det perspektivet syns även i citatet från Jesaja. Till skillnad från Matteus och Markus som bara citerar vers 3 från Jesaja 40, se Matt 3:3; Mark 1:3, tar Lukas även med den sista delen av vers 5 där det står att ”allt kött” ska få se Guds frälsning, se Jes 40:5. Lukas följer den grekiska översättningen av Gamla testamentet, LXX. I den versen översätts det hebreiska ordet ”kabod”, som beskriver ”Herrens härlighet” och hans närvaro, med ”Guds frälsning”.]

7 Johannes sade nu till folkskarorna [saddukéerna och fariséerna, se Matt 3:7] som kom i en stadig ström [från byar och städer] för att bli döpta av honom: ”Ni giftormsyngel, vem har i hemlighet intalat er att ni kan undfly den kommande straffdomen [Guds vrede mot synden]? 8 Bär frukt som bevisar (är värdig, tillhör) er omvändelse (förändrade tänkesätt, ett hjärta som är förvandlat och inte längre älskar synd). Börja inte säga till varandra [ha inte er stolthet i ert religiösa arv genom att säga]: ’Vi har Abraham till fader.’ Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar. 9 Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs ner och kastas i elden.”

10  [Man frågar nu hur man ska leva det nya livet. Johannes ger olika svar beroende på vad de olika grupperna behöver omvända sig ifrån. Saddukéerna måste bli generösa, tullindrivarna ärliga, och soldaterna mildare och nöjda med vad de har.]

Folkskarorna frågade honom gång på gång: ”Vad ska vi då göra?” 11 Han svarade dem [den första gruppen av folkskarorna, saddukéer och fariséer] och sade: ”Den som har två tunikor (långt skjortliknande underklädesplagg), han ska dela med den som inte har någon, och den som har mat ska göra likadant.” [Välbärgade personer bar två tunikor närmast kroppen.]

12 Även tullindrivare (publikaner) kom för att bli döpta, och de sade till honom: ”Lärare, vad ska vi göra?” 13 Han svarade: ”Ta inte ut mer [skatt, tull] än vad som är fastställt [av de romerska myndigheterna].”

[Indrivningen av tullar och skatter från Roms provinser arrenderades ut till privatpersoner vid den här tiden. Dessa kallades ”publicanus”, och därifrån kommer det svenska ordet ”publikan”. Det var inte ovanligt att dessa tog ut extra avgifter som hamnade i den egna fickan, se Luk 19:8. Det tillsammans med att de allierat sig med ockupationsmakten gjorde att de hade dåligt rykte och var illa omtyckta av folket.]

14 De som var soldater frågade också honom: ”Vad ska vi göra?” Han svarade: ”Tvinga inte till er pengar från någon med våld (ordagrant ’skaka någon’) eller genom falska anklagelser. Var nöjda med er lön.”

15 Folket var fyllt av förväntan och alla resonerade i sina hjärtan (hade en inre dialog, vägde argument för och emot) om Johannes kanske kunde vara den Smorde (Messias, Kristus). 16 Men Johannes svarade dem alla: ”Jag döper er med vatten, men det kommer en som är större (mäktigare, starkare) än jag, och jag är inte ens värdig att knyta upp remmarna på hans sandaler. Han ska döpa er med den helige Ande och med eld. 17 Han har sin kastskovel i handen för att rensa (rengöra) sin tröskplats och samla in vetet i sin loge, men agnarna ska han bränna upp i en eld som inte kan släckas.”

18 På många olika sätt uppmanade (inbjöd) han folket när han förkunnade de glada nyheterna (evangeliet) för dem. 19 Men tetrarken Herodes, som upprepade gånger blivit tillrättavisad av Johannes för sitt förhållande med sin brors hustru Herodias och för allt ont som han gjort, 20 spärrade in Johannes [Döparen] i fängelse, och lade även denna onda handling till allt ont han redan gjort.

[Johannes Döparen fängslas troligtvis i fästningen Machaerus på östra sidan av Döda havet. Enligt Joh 3:22-23; 4:1-2 överlappade Jesus och Johannes Döparens tjänst under en period. Lukas som gör en strukturerad redogörelse, se Luk 1:3, väljer att nämna om fängslandet här trots att det sker efter vers 22 rent kronologiskt. Lukas avslutar berättelsen om Johannes Döparen här för att kunna gå vidare och fokusera på berättelsen om Jesus i nästa stycke.]

21 När nu allt folket döptes (grekiska ”baptizo”), lät också Jesus döpa sig, och när han bad öppnade sig himlen 22 och den helige Ande sänkte sig ner över honom i form av en duva, och från himlen hördes en röst: ”Du är min son, min älskade! Du är min stora glädje (i dig har jag stort behag).”

23  [Lukas skildrar ofta händelser från Marias perspektiv. Han beskriver änglabesöket i Nasaret, hennes lovsång och resan till Elisabet. Det grekiska ordet ”huios”, som används före varje namn i släktträdet nedan, är ett generellt ord för släktskap som kan översättas: son, barnbarn eller svärson. Det andra ­namnet i släkttavlan, Eli, kan alltså vara Josefs far eller hans svärfar. Att den bestämda genitivformen, grekiska ”tou”, finns framför alla namn utom Josefs namn kan antyda att han bara nämns eftersom han är gift med Maria. ­Släktträdet har 77 namn som kan delas in i elva grupper med sju namn i varje. För­utom den bokstavliga betydelsen kan det finnas en djupare mening i namn. Betydelsen av de tio sista namnen från Adam till Noa bildar en mening som talar profetiskt om Jesus! Det är viktigt att betona att ordsymbolik inte är någon exakt vetenskap, se Upp 7:4-8 för mer info.]

Jesus var omkring trettio år när han började sin tjänst [I 4 Mos 4:47 är det föreskrivet att en präst ska vara 30 år när han går in i tjänst.]

Man menade (den allmänna uppfattningen var) att han var son till Josef,

svärson till Eli [Marias far],

24 son till Mattat,

son till Levi,

son till Melki,

son till Jannaj,

son till Josef,

25 son till Mattatias,

son till Amos,

son till Nahum,

son till Hesli,

son till Naggaj,

26 son till Mahat,

son till Mattatias,

son till Shemein,

son till Josek,

son till Joda,

27 son till Johanan,

son till Resa,

son till Serubbabel,

son till Shealtiel,

[Exilen i Babylon]

son till Ner,

28 son till Melki,

son till Addi,

son till Kosam,

son till Elmadam,

son till Er,

29 son till Josua,

son till Elieser,

son till Jorim,

son till Mattat,

son till Levi,

30 son till Symeon,

son till Juda,

son till Josef,

son till Jonam,

son till Eljakim,

31 son till Melea,

son till Menna,

son till Mattata,

son till Natan,

son till David,

32 son till Jishaj,

son till Oved,

son till Boas,

son till Salma,

son till Nachshon,

33 son till Amminadav,

son till Admin,

son till Arni,

son till Hesron,

son till Peres,

son till Juda,

34 son till Jakob,

son till Isak,

son till Abraham,

son till Terach (Tera),

son till Nachor,

35 son till Serug,

son till Regu,

son till Peleg,

son till Eber,

son till Shelach,

36 son till Kenan,

son till Arpakshad,

son till Sem,

son till Noa,

son till Lemek,

37 son till Methusalem (Metushelach),

son till Henok,

son till Jared (Jered),

son till Mahalalel,

son till Kenan,

38 son till Enos (Enosh),

son till Set,

son till Adam,

son till Gud.