1 Till sist, kära syskon (bröder och systrar i tron), be för oss att Herrens ord sprids snabbt (får fri väg och löper sitt lopp) och blir ärat (förhärligat, att det segrar), på samma sätt som hos er. 2 Be också att vi blir bevarade (räddade) från människor:

Alla har inte tro, 3 men Herren är trofast, och han ska styrka er och skydda er från den onde.

4 Vi har i Herren blivit helt övertygade om att ni redan gör – och kommer att göra – det vi föreskriver er [i det här brevet]. 5 Låt nu Herren [den helige Ande] leda era hjärtan:

6 Syskon (bröder och systrar i tron), vi uppmanar er i vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn att hålla er borta från varje broder som lever odisciplinerat (ett liv i kaos, upproriskt) och inte följer den undervisning som de fått av oss.

[Ordet ”odisciplinerat” är det grekiska ”ataktos”. Det är en militär term för en soldat som går i otakt, vägrar att lyda order eller intar en roll som han inte har. Ordet användes också i det civila livet för att beskriva ett liv i kaos utan någon ordning.]

7 Ni vet själva hur man bör följa vårt exempel. Vi levde inte odisciplinerat hos er, 8 vi åt inte gratis av någons bröd. Nej, vi arbetade med möda och slit natt och dag för att inte ligga någon av er till last. 9 Inte så att vi inte hade rätt till lön, men vi ville ge er ett exempel att följa. 10 När vi var hos er gav vi er denna föreskrift: den som inte vill arbeta ska inte heller äta.

11 Men vi hör att vissa bland er lever odisciplinerat. De arbetar inte [själva] utan gör allt möjligt annat (de har åsikter i allting och lägger sig i sådant som inte rör dem).

[I grekiskan används två snarlika ord i sista meningen som ordagrant ger betydelsen att ”de inte arbetar”, följt av att de ”arbetar runt omkring sig”. Dessa personer störde ordningen genom att de inte arbetade och gjorde vad de skulle göra, samtidigt som de var engagerade i andra saker som de inte skulle göra. Detta stämmer in på Paulus bön om att människor ska vara på rätt plats, se vers 2.]

12 Sådana befaller och uppmuntrar (står vi vid er sida och ber, förmanar) vi i Herren Jesus den Smorde (Kristus) att arbeta i lugn och ro och äta sitt eget bröd.

13 Och ni, syskon (bröder och systrar i tron), tröttna inte på att göra det som är gott. 14 Om någon [i församlingen] inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på den personen och umgås inte med honom så att han får skämmas. 15 Men betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom [fortfarande] som en broder.

16 Må han som är fridens Herre alltid och på alla sätt ge er sin frid. Herren vare med er alla. 17 Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Detta är ett kännetecken i alla mina brev, så skriver jag.

[Det är lämpligt att ett brev som varnar för falska brev, se 2 Tess 2:2, 15, avslutas med en försäkran om brevets äkthet. Paulus använde ofta en sekreterare för att skriva sina brev, men skriver en hälsning med sin egen handstil som avslutning. I antiken var det vanligt att professionella skrivare anlitades, se Jer 36:4; Rom 16:22; 1 Kor 16:21; Filemon 1:19. Silas eller Timoteus kan ha haft den rollen för breven till Tessalonike, se 2 Tess 2:1.

Paulus nämner att hans handstil är ett kännetecken i ”alla sina brev”. Hur många brev hade Paulus skrivit vid den här tiden? Breven till Tessalonike anses vara bland de tidigaste. Troligtvis är det brev som inte finns bevarade. Paulus hade ju varit en missionär under många år innan mitten på sin andra resa, då han skickar breven till Tessalonike från Korint, se Apg 18:11. I senare brev antyds att det finns mer korrespondens än den som finns bevarad, se 1 Kor 5:9-11; 2 Kor 2:3-4; Kol 4:16.]

18 Nåd (favör, kraft) från vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) åt er alla.